Hem > Juridik > Sven-Erik Alhem om aktuella rättsfall

Sven-Erik Alhem om aktuella rättsfall

Sven-Erik Alhem

Rättsexpert inom media och tidigare överåklagare i Malmö och Stockholm. Bland annat kommenterade han Breivik-rättegången i SVT-studion. Idag besökte jag hans föreläsning ”Hur säkra kan vi vara på att rättvisan är säker i Sverige?” om  Thomas Quick-skandalen och andra aktuella rättsfall. Jag ska i detta inlägg förklara hans syn på de rättsfall som uppmärksammats i media under senaste tiden – och ge min egen syn på härvan i rättsfallet Quick.

 

Alhem i media

Att Mattias Flinck kan bli frisläppt till denna sommar kommenterade Sven-Erik Alhem tidigare i TV4 Nyhetsmorgon på detta sätt:

 

Inledning

Sven-Erik Alhem har sitt eget aktiebolag och förklarar till de studenter som lyssnar att det är en mycket tacksam karriärväg med sig själv som chef. Så länge man är inställsam vid lönesamtalen. Han även som råd att i början av karriären vara försiktig med att uttala sig om allt det man vill säga till chefen – för att när man i slutet av karriären ändå för möjlighet att att ta tillbaka detta mångdubbelt. Det verkar som att ängslan inför chefen försvinner när man börjar närma sig döden och möjligheten att svamla fritt kommer med åldern. Inget exakt citat. Men återhållsamhet med att kritisera chefen framstår som ett rimligt råd för nybakade kriminologer.

 

Sven-Erik Alhem om Leif GW

Leif GW har gjort mycket gott, stuckit nålen i häcken på polisen när det behövts.

Han berättar om sin vänskap med GW och det mod som krävts för att uttala sig om att ”alla polismän är lata”, en generalisering som få andra skulle vågat uttrycka. En modig samhällsdebattör alltså och en egen reflektion är att det inte framstår som helt orimligt att poliser inte alltid talar i goda ordalag om denna professor – i praktiken består hans arbete inom media av att kritisera dem.

 

Jämförelse att ha rätt och få rätt – samtyckeslagstiftning

Han betonar denna skillnad – det är enklare för den som har utfört ett brott att få rätt än för målsägaren. Bevisbördan ligger  alltså hos åklagaren. Samtalet kom sedan in på svårigheter i bedömningar av våldtäktsmål av denna orsak – så länge det inte handlar om överfallsvåldtäkt är åskådare förstås sällsynt vid denna aktivitet. Tidigare förekom att våldtäktsmän påstod att de inte haft sex över huvud taget, något som efter DNA-tekniken medfört att det ändrats till hävda att kvinnan vad med på detta. Samtyckeslagstiftning skulle kunna sända en viktig signal till allmänheten men samtidigt var han kritisk till ett krav av överenskommelse i avtalsform under förspelet till denna akt, som på ett ungefärligt sätt motsvarar min åsikt om detta. Han nämnde inte vad det skulle kunna innebära för praktisk skillnad i bedömningen – förmodligen skulle det ändå inte bli någon. På så sätt upplever jag detta som en fråga som helt enkelt inte gjort sig förtjänt av det medieutrymme som det tillägnats under den senaste tiden. Att det sänder en god signal väger alltså mot det avtalsmässiga i att på förhand med krav specificera hur den kommande akten ska utföras med en förfrågan om godkännande av detta. Sexigt. Jag ska inte bli för raljerande men jag skulle gärna se att denna fråga hade medfört möjliga förändringar i domsluten innan det är dags att kräva formella avtal för denna sysselsättning. Bevisläget förändras förmodligen inte.

 

Hannes Råstam och Dan Josefsson – fallet Quick

Sven-Erik Alhem föreslår att första läsa Hannes Råstams bok ”Fallet Thomas Quick : att skapa en seriemördare” och sedan ”Mannen som slutade ljuga” av Dan Josefsson. Han lovordade dessa böcker jag förstår varför – en intressant bok och en recension av Mannen som slutade ljuga är förstås att förvänta sig på bloggen. Den ger även intryck av denna härva som en vårdskandal/psykologskandal likväl som rättsskandal. Sven-Erik håller fast vid att problemet är att rättsväsendet tagit in bland annat Sven-Åke Christiansson som minnesexpert i rättegångarna. Någon minnesexpert kommer förmodligen inte kallas till någon rättssal igen över huvud taget. Det stämmer nog. Men jag funderar över om det verkligen var så orimligt att han kallades till dessa rättegångar – och om de inblandade personerna inom rättsväsendet verkligen ska bära allt ansvar för det terapisekten på Säter skapat i Quicks huvud och påverkat Sven-Åke att uttala sig om. Nåja, en härva detta jag faktiskt inte vågar göra anspråk på att kunna lyckas reda ut. Men jag ska förklara hur jag ser på detta för tillfället.

 

Sven-Erik Alhem om Göran Lambertz

Lambertz har skrivit artiklar som är urusla. Det är elakt att prata illa om folk men efter de artiklarna förtjänar han det.

Ett skämtsamt uttalande. Kritiken ligger bland annat i att Lambertz på olika sätt menar att Sture Bergwall ”kan vara skyldig”. Men det blir förstås ett fånigt argument när rätten dömer utefter ”bortom rimligt tvivel”. Det finns egentligen inget rättsfall där man med fullkomlig och 100-procentig säkerhet kan säga att någon är skyldig – möjligtvis att Brevik ligger nära denna gräns. Att Quick ”kan” vara skyldig är på motsvarande sätt helt enkelt för oviktigt för att beaktas över huvud taget.

Jag har likväl svårt att hålla med om all den kritik som riktas mot Lambertz – att han inte tog del av förundersökningarna var en miss. Att han uttalar sig i media istället för att gömma sig bakom ett skrivbord får betraktas som något positivt. Att han dessutom emellanåt ger medierna en känga för rapporteringen om rättsfallet är naturligtvis uppfriskande. Att Lambertz skulle vara orsaken till denna rättsskandal framstår helt enkelt inte rimligt – att han ytterst ansvarar för att ingen inom rättsväsendet kan ställas till svars för denna härva är något annat. Något som borde separeras från det faktum att han dömdes i 6 olika Tingsrätter för 8 mord han inte begått. Skandalen är att det utfördes och inte att det saknas möjlighet att ställa dem till svars. Där skiljer sig mina åsikter alltså från Dan Josefssons som i Veckans Brott uttalade sig om att Lambertz är den stora rättsskandalen. Vågar inte uttala mig om Sven-Erik Alhems åsikt om detta. Den hämndlystne från dessa domar kanske får trösta sig med de sociala och möjligtvis materella sanktioner som följt efter att de inblandade hängts ut i offentligheten. Att medier skapar konsekvenser för felsteg ligger i tiden. Var ligger däremot egentligen ansvaret från Säters sida som försökt behandla denna missbrukare med 1800-talsterapi inspirerad från den stollige Freud och obegränsad tillgång till psykofarmaka? För att sedan låta sig tro på de mesta bisarra fabuleringar från Quick som följt av detta. Var ligger Bergwalls egna ansvar egentligen? Det kan alltså konstateras att jag tycker Lambertz tillskrivs alltför mycket ansvar för detta och att jag över huvud taget betraktar det lika mycket som en vårdskandal.

 

Erkännanden i rättssalen

Rättsfallet Quick förde samtalet vidare till erkännandet som företeelse och vilken vikt det har för en fällande dom. Han förklarade att det i enklare mål är möjligt att erkänna sig till en dom, ”vansinnigt”. Svårt att inte hålla med. Han nämnde också det bisarra i alla erkännanden som exempelvis finns för Palmemordet. Det är naturligtvis rimligt att även ett erkännande med krav ska styrkas av övriga uppgifter.

 

Hemglassdäckborrarmålet

Byggmästaren Percy Nilsson blev alltså less på ljudet från glassbilen och gick helt sonika fram till bilen med en borrmaskin och borrade hål i vänster framdäck. När föraren frågade vad han gjorde lät han sig inte beröras av detta och fortsatte borra in i däcket. Han dömdes alltså i Tingsrätten till dagsböter som omvandlades till 100 000 kr.  Tydligen hade föraren upplevt sig kränkt och inte kunnat arbeta dagen efteråt. Sven-Erik talade förstås mycket seriöst om allvarsamheten i detta brottsfall. Att Percy borde undvika att överklaga för att helt enkelt ta sitt straff istället för att ”Däckborraren” ska befästas som uttryck. Men uppriktigt bara – hur jävla roligt är inte detta egentligen? Det finns en orsak till att domen ständigt begärs ut från Malmö Tingsrätt. Jag vet inte om det är någon större förlust för honom att fortsättningsvis betraktas utifrån sin förmåga till handlingskraft för att skapa lugn på området.

Alhem skriver på Expressen om detta här. Bara att överklaga fritt vill jag hävda.

 

Avslutning

I huvudsak studenter på denna tillställning medförde att han avslutade med vissa goda råd. Bland annat att så fort någon har tid över gå och besöka en huvudförhandling. Utan tvekan ett billigt nöje som jag utnyttjar alltför sällan. Detta är förstås en positiv möjlighet som erbjuds i landet. I övrigt förespråkade han att dagligen läsa en HD-dom som förstås alltså präglas av en bra juridiskt språk och lär ut mycket om vårt rättsväsende. En mycket bra idé men som jag aldrig kommer att följa. Tyvärr.

 

Kunnig, engagerande och mycket intressant. Kommer fortsättningsvis att följa honom på SvenErikAlhem.

Sven-Erik Alhem på internet: Svenerikalhem.se

Rate this post
Följ Kriminologen via RSSRSS eller FacebookFacebook!
Kategorier:Juridik Taggar:
  1. Inga kommentarer än. Dina funderingar är välkomna!
  1. Inga trackbacks än.
Gilla Kriminologen?

facebookfinger