Kriminologi - utvalda artiklar

  • Patrik och Börge podcast

Hur fungerar fotboja?

Fotbojan en framgång för Kriminalvården

Magasinet Paragraf skriver i ”Visste du att”-format om de positiva aspekterna med intensivövervakning med elektronisk kontroll, alltså fotboja. Ett annorlunda grepp från Paragraf med ett format av ”ren Wikipedia” med endast positiva aspekter.

Besparing för skattebetalarna

Visste du att besparingen för skattebetalarna är cirka två miljarder kronor. Om bojan inte funnits hade dessa personer istället suttit i fängelse med lägsta säkerhetsklass. Bojan kostar cirka 500 kronor per dygn, jämfört med öppen anstaltsplats på cirka 1600 kronor per dygn.

Låg återfallsfrekvens

Visste du att misskötsamheten och återfallsbrotten är förhållandevis få under verkställigheten. Bojan sparar både pengar och mänskligt lidande då dömda personer kan vara kvar på sina jobb, betala skatt och bidra till samhället. De kan också vara hemma med sin familj och slippa den skadliga inverkan som fängelse kan ha.

Den övervakade klienten betalar till brottsoffermyndigheten

Visste du att normalt betalar den dömde en avgift på 50 kronor per dygn för att finansiera bojan. Avgiften tillfaller Brottsoffermyndigheten.

Kan du svara ja på frågorna vinner du ett bananskal och en begagnad dassrulle. Visste Paragraf att redaktionen på Kamratposten kommer stirra sig gröna av avund på detta ”genialiska” upplägg? Jag är elak mot konkurrenten idag. Sann lycka med andra ord.

Magasinet Paragraf – ”Visste du att…” (länk utgått).

Kriminalvården.se – Fotboja

Kategorier:Kriminalvård Taggar:

Polisens ska öka uppklaringen

Leif GW om uppklaringen av brott

Leif GW har uttalat sig om att det positiva med svensk polis, som kanske gör dem vägledande, är ett lågt inslag av korruption, de är tvåspråkiga och förhållandevis civila i sin framtoning. Men de är inte bäst när det kommer till den avgörande punkten, uppklaringen. Mer om det finns här. Att uppklaringsprocenten blir en viktigt område för den nya rikspolischefen Dan Eliasson framstår som givet. Hur ska polisen öka uppklaringen av brott?

Intervju med Dan Eliasson i Svensk Polis

Tidningen Svensk Polis följs även av privatpersoner intresserade av polisfrågor som betalar 350 balubonger om året, något jag tänkt att börja med själv. Men tillbaka till något som faktiskt kan vara intressant. Dan Eliassons meriter ger bilden av en torftig torrboll som hamnat vilse i karriären. Generaldirektör för Migrationsverket, Försäkringskassan och statssekreterare på justitiedepartementet är spännande meriter. Oavsett så ger han ett positivt intryck i denna intervju.

Nu är det bara några veckor kvar tills du tillträder. Vad är det första du kommer ta tag i?

– Det finns två svar. Det politiskt korrekta är att säkerställa att den nya organisationen fungerar. Det ärliga svaret är att idag, dagen efter utnämningen, har jag inte en susning. Det ska jag försöka fånga upp under de veckor som är kvar fram till den 1 januari.

Fair enough. Han berättar att han har som ambition att besöka de anställda på plats en gång i veckan:

– Säkert kommer administrationen kräva jättemycket av mig i början men då får andra stiga fram. Hittills under mina 7,5 år som myndighetschef har jag alltid varit ute varje onsdag. Det är min ambition att göra det även fortsättningsvis. Jag måste veta hur vardagen ser ut för alla mina arbetskamrater, både poliser och civilanställda. Det är först då jag blir relevant som chef och kan fatta kloka beslut.

Sympatiskt utan tvekan. Hur ska uppklaringen förbättras? Efter all sidoinformation i detta inlägg så förväntar du dig något konkret och revolutionernade. Lurad! Det är rätt abstrakt dravel så resultaten får visa hur det fungerar framöver. Men han uppger att det egentligen inte är hans uppgift utan att de som jobbar med verksamheten måste hitta nya former för att utveckla utredningsverksamheten. Stämmer förmodligen och jag börjar uppriktigt att gilla denna karl.

Hur ska polisen öka uppklaringen av brott?

– För det första får vi en ny organisation från den 1 januari som ger helt nya möjligheter. För det andra pågår spännande försöksverksamheter runt om i landet som pekar på möjligheter att göra ett ännu bättre jobb inom utredningsverksamheten.

Jag träffade ett antal chefer igår och några skickade med mig orden: Dan, verka för en renässans av utredningsverksamheten. Och det låter som kloka ord tycker jag. Låt oss hitta formerna för att utveckla den ytterligare.

Hur man gör det? Där kan jag säga en sak kristallklart: Jag är inte den som kommer att tala om hur man ska göra. De som jobbar med verksamheten måste hitta nya former, givet de nya organisatoriska förutsättningarna.

Svenskpolis.se – Dan Eliasson – ny rikspolischef

Dagensjuridik.se – Nya rikspolischefen: Så ska den nya Polismyndigheten öka uppklaringen av brott

Läs också: Nya Rikspolischefens horribla musiksmak

Kategorier:Brottsprevention Taggar:

Hur är vistelsen på svenska häkten?

Dick Sundevall skriver om ”tortyren på landets hänkten” och frågar sig hur länge det ska få fortsätta.

Kumlafängelsets bunker och de olika Fenixavdelningarna anses vara den hårdaste placering man kan få inom den svenska kriminalvården. Men att komma dit från att ha suttit häktad med fullständiga restriktioner upplevs som rena befrielsen. För där är man inte inlåst 23 timmar om dygnet i något som är lika stort som ett normalt badrum i svenska hem. Utan där kan man umgås med andra.

Det här leder till att det kan bli falska erkännanden, har bland annat advokat Johan Eriksson påtalat, eftersom man inte orkar med isoleringen i häktet längre.
I det gamla Sverige blev man ”satt på erkännande” som det hette. Det innebar att man satt isolerad i en cell för att man skulle erkänna. Det här var under en tid då dödsstraffet praktiserades i Sverige och spöstraff förekom som resulterade i flera månaders sängliggande.

Magasinet Paragraf – ”Tortyren på landets häkten” (länk utgått).

Kategorier:Kriminalvård Taggar:

Polisarbete enligt ”Broken windows”

Tidiga ingripanden mot småbrott

Broken windows - polisarbete

En teori som utvecklats av kriminologer och omsatts i polisarbete bland annat i New York. Kriminologi som tillämpas i praktiken är förstås ett intressant fenomen – kanske framförallt för att de flesta forskare framstår som mer intresserade av att beskriva orsakerna till kriminalitet snarare än att inrikta sig på rekommendationer om hur brottsnivåer kan reduceras. Skämtsamt kan man säga att kriminologi är en teoretiskt tillämpad disciplin. Det kan vara bra att känna till för den som har kass humor. Men det innehåller en stor del sanning och även om ”policy recommendations” verkar vara ett växande område inom kriminologin så nöjer sig de flesta forskare med att beskriva förhållanden snarare än att fundera över hur teorierna ska omsättas i brottsförebyggande arbete. De flesta kriminologiska teorier kan endast ge arbetstillfällen för dem som lär ut kunskapen till nya studenter, lite förenklat. Broken Windows är ett intressant undantag.

Vad är Broken Windows policing?

Broken Windows-insatser bygger alltså på teorin som utvecklades av kriminologerna James Q. Wilson och George Kelling – ett ”nedskräpat” (desorganiserat) samhälle leder till fler brott eftersom det sänder signalen att ingen bryr sig och att riskerna för att åka fast reduceras om desorganisation lämnats utan åtgärd. På så vis förvärras brottsligheten i en spiral som ska brytas inledningsvis – med Broken windows policing. Som innebär att poliserna ingriper mot småbrott och patrullerar för att hålla ordning. En ungefärlig beskrivning är alltså att ett krossat fönster leder till mer vandalism som till sist urartar i all form av övrig brottslighet. Därför ska polisen ingripa på ett tidigt stadie för att förhindra alla typer av småbrott som i förlängningen annars leder till mer brottslighet.

Broken Windows policing i New York

Slate.com skrev nyligt om de rasistiska undertoner som följer av att polisen ingriper mot låg samhällsklass enligt Broken Windows och hur Eric Garner indirekt blev ett offer för denna typ av polisarbete. Ett rent ”trakasserande” från polis kan förstås inte berättigas med föreställningen om att det i förlängningen minskar brottsnivåer. Broken Windows är inte utformat för att vara rasistiskt men följden blir att de som tillhör låg samhällsklass i USA drabbas hårdare och därmed främst den svarta befolkningen, något som knappast är en oviktig negativ aspekt som lyfts fram i krönikan.

Slate.com – The racist, classist origins of broken windows policing.

George Kelling svarar kritikerna

Kelling som alltså alltså är förgrundsfigur till Broken Windows-teorin tillsammans med James Q. Wilson svarade nyligt till kritikerna efter den uppståndelse som följt av de senaste incidenterna i USA med bland annat ingripandet och dödsskjutningen av Eric Garner. Del för del svarar Kelling till kritikerna och han har förstås ett intresse av att försvara sitt egna arbete. Artikeln ”Why We Need Broken Windows Policing” finns här. Den mest intressanta artikeln jag hittat kommer dock från City Lab som ger en mer balanserad utvärdering i respons till Kellings försvar:

Utvärdering av Broken Windows

CityLab publicerade nyligt en artikel med svar till George Kellings försvar av Broken Windows. Inledningen ger en bra översikt av debatten:

Few city-related topics have generated as much debate in 2014 as broken windows policing. New York has played host to this discussion, especially in the aftermath of the over-aggressive arrest that led to Eric Garner’s terrible death, but the whole country has taken part. Critics suggest the broken windows approach—which holds that stopping petty crimes ultimately deters big ones—is broken itself: unfairly targeting minorities, destroying community trust in police, and arguably doing more harm to the city than good.

Lite förenklat så påstår Kelling att minskningen i brottsnivåer beror på polisinsatser enligt Broken Windows medan artikeln från CityLab lyfter fram hur minskningen av brottslighet är generell. De nämner inget om att övergången till IT-samhället medfört en rejäl förändring för ungdomars fritidssysselsättning som det finns stöd för på annat håll men nämner sociala trender där det förmodligen räknas in.

In other words, it’s not clear whether declines in city (and New York City) crime are the result of broken windows policing, or whether order and civility were restored by other broad social trends. (Popular alternative explanations include the waning urban crack epidemic, or decreased toxic lead exposure, or more community-based police tactics.)

Den alternativa förklaringen med ”toxic lead” verkar alltså fått ett visst fäste – det handlar helt enkelt om övergången till blyfri bensin. Att bly helt sonika ligger bakom förändringen i brottsnivåer på grund av möjligheten att bly utvecklar ADHD. En förklaring som framstår helt stollig men som ändå har ett visst stöd som gör det till en intressant teori. Vi kanske kommer att få höra mer om bly och brottslighet framöver. Jag har tidigare skrivit om brottslighet och blyfri bensin här.

Så – hur som helst, här är den ”balanserade” artikel jag rekommenderar att läsa om Broken Windows:
CityLab.com – William Bratton and George Kelling say the critics just don’t understand.

Göteborgs-Posten: Fotpatrullering 1% av tiden

Forskarna S. Holgesson & J. Knutsson undersökte fördelningen av hur polisarbetet ser ut i praktiken i Sverige. En ganska omfattande rapport som Göteborgs-Posten kokar ner till det som är intressant att känna till. 1% av polisarbetet går ut på fotpatrullering och hälften av tiden på polisstationen handlar om registrering. Fördelningen är från 2012 men tvivlar på att den nya omorganisationen påverkar denna fördelning nämnvärt. Fotpatrullering som förespråkas enligt ”Broken Windows”-teorin verkar alltså inte fått fäste i Sverige.

Broken Windows-teorin någonting bra?

Det finns alltså många olika åsikter om detta. Dagens Nyheter skrev nyligt om att ”Nolltolerans och ansvar räddade New York” i en krönika som är mycket positiv till Broken Windows. Kelling försvarar alltså även sin teori och pekar bland annat på att mordfrekvensen gått ner i New York från 26.5 per 100,000 invånare 1993 till nuvarande 4 per 100,000. En rejäl minskning alltså och New York ligger under snittet i USA på 4,5 mord per 100,000 årligen. Broken Windows-teorin i sig framstår som rimlig och sannolikt får det en positiv effekt för brottsnivåer även om förhållandet inte verkar vara helt fastställt. Det negativa är hur polisingripanden kan påverkas av detta – om ingripanden utförs mot dagdrivare och individer som upplevs störa den allmänna ordningen för att det skulle minska framtida brottslighet så verkar det i sig berättiga orimligt aggressiva ingripanden. Sannolikt har förtroendet för polisen i USA påverkats rätt starkt i negativ riktning senaste tiden efter medierapporteringen om bland annat Eric Garner. Det som blir tydligt är alltså att det finns stort utrymme för åsikter här och det har förstås visat sig i mediedebatten. Jag tror själv på fortsatt arbete enligt Broken Windows policing och polisens möjligheter att upprätthålla allmän ordning utan nedskräpning och desorganisation eftersom jag inte ser något bättre alternativ i USA för tillfället. Ingripanden medför möjligheter att beslagta fler vapen och ge positiva följder som inte planerats inledningsvis. Hur rena trakasseranden i samband med detta ska försvinna har jag dock ingen lösning på men jag vågar inte uttala mig om hur utbrett problemet är. Oavsett så är det alltså ingen enkel fråga detta men ett intressant ämne jag hoppas kunna återkomma till på bloggen senare.
CityLab.com – William Bratton and George Kelling say the critics just don’t understand.

Slate.com – The racist, classist origins of broken windows policing.

The Atlantic – Broken Windows – originalet 1982

Kriminologen – Brottsutvecklingen i New York

GP.se – Fotpatrullering endast en procent av tiden

DN.se – Nolltolerans och ansvar räddade New York

Kategorier:Kriminologi Taggar:

Hur verkliga är polisfilmer?

Leif GW kommenterar i Aftonbladet:

– Beck och Wallander är bara skit, det är trams, säger författaren och kriminologen Leif GW Persson.

– Det är inte bara orealistiskt, det är också så jävla osannolikt. Jag har hållit på med brott i hela mitt liv, och jag har aldrig varit i närheten av de där jävla serieritualmördarna som är legio i de där serierna.

Svårt att inte minnas ”Beck – spår i mörker” med ungdomar som spelar ”Final Doom” och lägger upp sina ”frags” från Stockholms tunnelbanesystem på internet. Vad gör det om det inte är realististiskt egentligen? Hur som helst – det finns även exempel på realistiska svenska filmer. Leif GW på nytt:

– Det finns en riktigt bra svensk polisfilm – och det är ”Lasermannen”. Den filmen tycker jag är en ganska trovärdig i skildringen av polisens utredningsarbete vid ett grovt brott. Poliserna beskrivs på ett trovärdigt sätt: ganska tysta, medelålders män, inte alls klädmedvetna och sådär. Men även själva arbetet, att de mest sitter och läser olika papper.

Sedan bör tilläggas att Falk-filmerna även har beskrivits i positiva ordalag av professorn tidigare.

Aftonbladet.se – Kommissarie Väck & Johan Falsk?

Kategorier:Nöje Taggar:

Utreder Polisen sig själv?

Finns ”nedläggningsenheten”?

Magasinet Paragraf intervjuar Calle som är polis och bland annat spelat skurk i Johan Falk-filmerna, som alltså även ligger förhållandevis nära verkligheten och bygger på verkliga operationer. ”Johan Falsk” är på så sätt en myt. Oavsett – han är som polis kritisk till att polisen utreder sig själva. Hur utreder Polisen brottsmisstankar mot poliser?

Vad händer då konkret när en polis blir misstänkt för brott? Riksenheten för polismål, som utgör en del av polis- och åklagarväsendet, gör en internutredning. Den eller de misstänka förhörs, saken utreds och i 98 procent av fallen läggs utredningarna ner. Av de två procent som leder till åtal är det en bråkdel som fälls.

Calle är förstås kritisk till detta och det är tveksamt om poliser är vinnare på detta utredningssystem:

– Det är min uppfattning att även om en utredning mot en polis inte ens ledde till åtal, är det som att människor fortfarande ser på oss som skyldiga. Leder det till åtal och polisen blir friad är det samma sak. Det är för jävligt. Vi kommer alltid att fortsätta vara misstänkta.

Borde ”nedläggningsenheten” läggas ner?

Det går förstås att hävda men i praktiken skulle nog erfarna utredare från polisen anställas som utredare på en ny myndighet i så fall så hur stor förändringen skulle bli i praktiken är svår att spekulera kring. Upplever det hur som helst en läsvärd intervju.

Magasinet Paragraf – Det är helt galet att polisen utreder sig själv!

Historien om David Rimer

Pojke uppfostrades som flicka

Möjligtvis kan denna historia kopplas till kriminologi eftersom genus och socialisering är en viktig del för vad som föranleder till brottslighet. Eller att det handlar om etik inom forskning som är intressant för forskare inom kriminologi. Men egentligen postar jag den bara för att det är en av de starkaste berättelser jag någonsin tagit del av. Det här är starkt. Men inget behagligt reportage.

Bruce föddes med en tvillingbror. En operation gick fel vid omskärelse för honom och föräldrarna såg sedan en möjlighet att ge en ny framtid – att uppfostra honom som en flicka. Något som verkade rimligt enligt de omständigheter som blir tydliga i reportaget. Den livssituation som följde för honom och hans familj är helt vansinnig. Helt sjukt. Inget ”feel good”-material men kanske det mest gripande jag sett på YouTube.

David Rimer – del 1/4

Kategorier:Kriminologi Taggar:

The Stanford Prison Experiment

”Goda människor på onda platser”

Klassiskt experiment inom psykologin. Gammalt som gatan och jag förstår att du känner till studien. Men, fortfarande ett intressant experiment inom den angränsande vetenskapen psykologi – utförd i en skapad fängelsemiljö. Påverkar miljön ditt beteende eller tar din egen moral över inverkan från miljön? Lite förenklat. Har hört historier från dem som arbetat inom kriminalvården om hur less personalen är på sitt yrke och låter utagerandet ske mot dem intagna – förmodligen mänskligt i någon mening. Men, jag refererar alltså inte till någon studie när jag nu tillåter mig att tala generellt om kriminalvårdare.

Inleder med en tidigare studie om auktoriteter – Milgrams experiment med falska elchocker. Äldre än gatan.

Milgrams experiment

Milgram skulle alltså undersöka vår benägenhet att lyda order, något som av uppenbara orsaker blev intressant efter andra världskrigets slut. Innan experimentet satte igång trodde tillfrågade ”socialpsykologer” att omkring 1% av deltagarna i experimentet skulle fullfölja att ge elchocker till ett stadie av medvetslöshet eller möjlig död. Det visade sig bli 65%.

Stanford Prison Experiment

Tillbaka till fängelseexperimentet. En vakt förklarar hur han upplevde att experimentet hade som mål att beskriva fängelser som en inhuman plats och att han därför ville bidra med att skapa de resultaten. Men – experimentet visar ändå tydligt att ”makt korrumperar” är en klyscha som stämmer. Filmen ”Das Experiment” bygger alltså på denna studie som knappast skulle tillåtas av etiska skäl idag. En tysk rökarrulle, för övrigt. Nyligen utfördes även en variant av studien för ett danskt tv-program så den som förstår ”Svenska med gröt i halsen” kan se ”Ond, ondere, ondast” här. En dokusåpavariant med förnerings-TV på danskt manér. Vad kan egentligen gå fel?

Slutligen – Stanford Prison Experiment:

Gilla Kriminologen?

facebookfinger