Snubblade över denna klassiker jag hade tänkt skriva om så sent som 2010. Carl-Ingvar Perstad provar att köra onykter i Trafikmagasinet.
Det är bland annat intressant hur han ”vetenskapligt” trycker i sig starksprit för att undersöka alkoholens inverkan på bilkörning. Ingen Pina Colada inledningsvis alltså men verkar krävas en typ av grogg när han vill kunna offra sig för ytterligare promille till undersökningen.
”Nu gasar Carl-Ingemar betydligt mer och kör banan hela 15 sekunder snabbare”
Vid fall där förare av grov oaktsamhet skadat någon i trafiken döms den nyktre till fängelse i drygt tio månader, den rattfulle till åtta månader och den grovt rattfulle till sex månader.
DN skriver alltså om en undersökning som visar att rattfulla förare får lindrigare straff än nyktra vid grov aktsamhet i trafiken.
Men Sven-Erik Alhem är skeptisk. I stället spekulerar han i att domare, någonstans i bakhuvudet, tänker att det är ett ännu allvarligare brott att av grov oaktsamhet köra ihjäl eller skada någon när man är nykter. Men i sådant fall skulle ingen våga skriva det i sina domskäl.
Att det med nödvändighet skulle vara felaktigt att dock lite svårt att förstå. Att det faktiskt handlar om vårdslöshet och inte att avsiktligt på ett eller annat vid åsamka någon annan skada får trots allt antas bli tydligare i desto nyktrare stadium en förare befinner sig i. Möjligtvis är det även så domarna resonerat.
Enligt Telegraph är exempelvis över hälften av Londonpolisens män överviktiga, över en femtedel har fetma och en procent är sjukligt feta. För kvinnorna är motsvarande andelar en tredjedel, sexton respektive två procent.
Det finns nog anledning att vara skeptisk till förslaget. En benget i uniform uppfattas nog som måttligt auktoritär. En kvinnlig polis som ett icke-mensturerande benrangel är förstås inget som ska ses som en idealbild och borde knappast premieras av lönenivån. Siffrorna kan dock vara intressanta.
Metro – kortfattat och på begripliska. Oftast trevlig läsning.
En bra och intressant krönika från Johan Norberg om nyhetsrapportering och den påstådda brottsökningen.
I Malmö – som trots rubrikerna är säkrare än Stockholm i förhållande till befolkningsstorleken – visar trygghetsundersökningar enligt tidigare utvecklingsdirektören på Rikspolisstyrelsen Kjell Elefalk att utsattheten för våld, stöld och skadegörelse har minskat med 28 procent sedan 2003.
Krönikan finns att läsa i sin helhet på Metro här.
Går det att medvetet påverka resultatet från en lögndetektor?
En polygraf, eller så kallad lögndetektor registrerar ett flertal kroppsfunktioner som blodtryck, andning och dylikt.
Vid förhörssituationerna mäts om aktivitetsnivåerna ökar vid frågor om misstänkta handlingar och grundantagandet är att personer reagerar med mer fysisk spänning och aktivitet vid lögner.
Det finns förstås inget specifikt fysiskt mönster som med nödvändighet följer att en person ljuger och tillförlitligheten för fonografer kan inte bli 100-procentig. Det finns även vissa motmedel till lögndetektorer.
Möjligt att skapa stressresponser
Fysiologisk stress går att skapa på egen hand. Det kan då användas under de kontrollfrågor som inte handlar om brottet. Amerikanska underrättelseofficerare blir ofta tränade till att hantera lögndetektorer med att skapa fysiska reaktioner. Det kan utföras med att bita på tungan, trycka tårna hårt mot marken eller spänna ringmuskeln (analsfinktern).
Det verkar även som att psykiska tillvägagångssätt som att uppehålla tankarna på annat än det testförrättaren frågar om kan fungera med framgång. Det kan exempelvis utföras med att räkna tyst för sig själv.
Wikipedia har en del intressant och lättillgänglig information som rekommenderas från länken nedan.
Källor: Social Psychology: Goals in Interaction, 5th ed s.121-123 Wikipedia om Lögndetektor
Leif GW varvar in dansbandsmusik med mordfall, sitt arbete och sin fritid. Lysande som vanligt.
När jag inte håller på med brott som inträffat i verkligheten så ägnar jag min fritid åt att hitta på egna brott som jag skriver romaner om”
Hanläser dock sällan deckare själv och förklarar:
Med alltför många deckare är det dessutom så praktiskt att de är så illa skrivna att det är en sann fröjd att aldrig behöva öppna pärmarna på dem”
Trots att ”verkligheten oftast överträffar dikten” finns det likväl vissa författare han gärna läser av:
Åsa Larsson, Roslund & Hellström, Jens Lapidus och Håkan Nesser.
Han förklarar att det är lugnande att skriva böcker och att han använder skrivandet som en ventil för att lindra en verklighet som ibland kan vara alldeles för påtaglig. Det finns även andra fördelar.
GW i pappersoreda
Dessutom kan det vara tungsamt i rent intellektuell mening där man sitter och rotar bland tonvis av gamla papper som alla dina arbetskamrater före dig har förädlat det från vanliga obegripligheter till numer även osorterade obegripligheter och i det läget är det gott att kunna skriva en roman.
Under sin barndom läste han mycket gärna i böckerna om Ture Sventon, privatdetektiv.
Kalle var en mycket bättre detektiv än Ture trots den senares lite spökliknande utseende och trots att han från skillnad till Kalle var en vuxen man. Det som framförallt störde mig med Ture var att han alltid hamnade i djupa grubblerier för varje gång han såg Ville Vesslas spetsiga skor sticka fram under det draperi där Ville Vessla för tillfället hade gömt sig. Med tanke på hur många gånger han tidigare gjort samma observation borde den rent detektiva analysen av hans iakttagelse vara ganska enkel. Långt senare i livet har jag dock förstått att personer som Ture Sventon inte är alldeles ovanliga inom vårt faktiskt existerande polisväsende och trots sina profiler så har de inte alltid varit de skarpaste knivarna i den polisiära bestickslådan.
Leif GW:s helt lysande sommarprat finns att hämta på Sveriges Radios hemsida här, Leif GW Persson sommarpratare, Sommar i P1.
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:
Cookie-policy
Loading ...