Hem > Psykiatri > Psykiatrins historia enligt Scientologikyrkan

Psykiatrins historia enligt Scientologikyrkan

Gick förbi en utställning i Lund om Psykiatrins historia som anordnas med kopplingar till Scientologikyrkan.

Utställning KMR Psykiatri

En snabb sökning på internet visar att tidigare medlemmar och journalister har beskrivit kyrkan som en sekt och anklagat den för att ofreda dess kritiker och utnyttja medlemmarnas goda tro. ”Kommittén för mänskliga rättigheter” som anordnar utställningen är en organisation som endast anammar scientologikyrkans värderingar i sitt material och som kommittén unsprungligen kommer från. De säljer sin DVD ”Psykiatri: Dödens industri” och porträtterar psykiatrin på motsvarande sätt i denna utställning.

”Kommittén för mänskliga rättigheter” grundades bland annat av den för vissa sociologer välkände Thomas Szasz som radikalt hävdade att psykiska sjukdomar inte är verkliga sjukdomar som psykiatrin kan bota – de är endast beteenden som inte är accepterade och som samhället därför vill behandla för att utöva social kontroll. Den som läst sociologi känner igen sig i detta ”konspirativa” resonerande där det ligger i ämnets natur att sociologin ska vara kritisk. Men är det rimligt att psykiska sjukdomar endast är sociala konstruktioner och saknar biologiska markörer? Det finns exempel på det. Men i teoretiska resonemang där det utan tvekan går att kritisera diagnoser för att vara olika typer av konstruktioner försvinner synen på den praktiska användningen av diagnoser för att anpassa behandlingsinsats.

Plockade på mig ett antal flygblad som utan undantag tar upp negativa aspekter av psykiatrin och dess historia. Mitt intryck är lite kluvet mellan att organisationen består av konspiratoriska tomtar och att de faktiskt har sina poänger. Det är genomgående mycket vinklat där det endast riktas kritik mot psykiatrin – och vissa påståenden framstår som rena påhopp mot denna yrkesgrupp. KMR menar bland annat att mellan 10 och 25 % av psykiatriker utnyttjar sina patienter sexuellt.

Plockade på mig dessa flygblad och ska kommentera det så väl jag kan.

CCHR flygblad

Centralstimulerande preparat

Lite förenklat skrivs centralstimulerande preparat ut som lugnade medel. De hävdar att ADHD-medicin döljer den verkliga orsaken till barnets problem och förvägrar därför honom eller henne verkliga lösningar och återhämtning. De ställer sig kritiska till ADHD som en riktig medicinsk sjukdom och det är förstås något som debatteras inom litteraturen på området. Jag känner inte till någon fysisk karaktäristika som ligger till grund för denna diagnos och det är möjligt att de illustrerar en viktig poäng om hur mycket som innefattas i de beteendemässiga kriterierna för ADHD. Men deras resonemang begränsar sig i princip till att det saknas naturvetenskapligt stöd för denna diagnos och därför är det orimligt att någon ska få tillgång till medicin mot detta. När mellan 25 och 45 procent av intagna på svenska häkten och fängelser har ADHD och studier visar att det finns mycket stora vinster både för de drabbade och samhället i stort att erbjuda medicinering – vad spelar det för roll om diagnosen går att observera med fysiska instrument?

Psykofarmaka

Psykofarmaka är alltså ett samlingsnamn för läkemedel som riktar sig mot psyket. Broschyren från KRM handlar främst om de anti-depressiva preparaten inom SSRI-kategorin och hur de hävdar att de skapar våld. För närvarande vågar jag inte kommentera detta så mycket och hoppas kunna återvända till denna tråd. De tar bland annat upp hur en av gärningsmännen för dådet på Columbine High School tog Luvox och detta är förstås ett av de mer kända exemplen. Men att de skulle föra något djupgående resonemang om att de yttre omständigheter som föranleder till depression och våld i mycket är likartade är väl knappast att förvänta sig – om någon tar anti-depressiva medel och begår våldsdåd ser de ett mycket enkelt orsakssamband.

”Rättvisan urholkas”

Denna broschyr riktar sig mot att ”allvarlig psykisk störning” leder till rättspsykiatrisk vård.

I princip att döma utifrån allvarlig psykisk störning korrumperar rättvisan och gör ett offer av den person de ger sken av att hjälpa. Påhittade psykiska störningar tar bort ansvar från gärningsmän och resulterar i ökad brottslighet när de dömda sedan släpps tillbaka ut på gatorna. Vad en fängelsevistelse innebär för någon med allvalig psykisk störning är dock knappast att föredra för att minska återfallsrisken. Rättspsykiatrin har dessutom möjlighet att förlänga vården tills den intagne bedöms som säker (kolla upp). Vore det för övrigt bättre med en psykisk störning som inte vore påhittad? Måste rimligtvis kräva en konstruktion till sin natur. De skriver att det saknas objektiv vetenskap.

En person i Sverige med allvarlig psykisk störning ska dömas till vård och får inte dömas till fängelse (kontrollera). Någonstans rimligt att den som inte kan ansvara för sina handlingar inte borde dömas för densamma. Att det inte är en exakt vetenskap kan förstås kritiseras – men på vilket sätt är juridiken en exakt vetenskap? Även om jurister kan göra anspråk på detta och döma ut psykologer i rättssystemet av den orsaken finnas det anledning till självrannsakan där.

Exempelvis Breiviksdådet illustrerar förstås denna praktik där två olika rättspsykiatriska undersökningar kom fram till olika resultat. En ovanlig omständighet var förstås att Breivik som gärningsman föredrog att bli friskförklarad – att hans dåd inte skulle förknippas med en enskild galnings verk var nog orsaken bland annat efter att skrivit ett manisfest på omkring 1500 sidor.

De skriver bland annat följande:

Av hela världens för närvarande 650 000 psykiatriker och psykologer medger åtminstone 10 procent, eller 65 000, sexuella övergrepp på sina patienter. /../ Dessa är knappast de ”experter” som våra domstolar bör respektera och vars åsikter och utlåtanden de blint skall ge sitt godkännande till.

Jag är lite osäker på var de fått dessa siffror ifrån och återkommer om jag hittar information om detta.

Antidepressiva preparat

Detta ligger utanför kriminologins område. Kritiken här ligger i att preparaten undertrycker symptom och allmänna biverkningar av detta och skapar beroende. Anti-depressiva preparat riktar sig alltså mot att lindra symptomen istället för orsaken som exempelvis kan vara olika ”vanföreställningar” eller påfrestande levnadsomständigheter. Detta samtidigt som preparaten medför abstinensproblematik och biverkningar. De har utan tvekan en poäng med detta och förmodligen är det högst problematiskt att psykiatriker och läkare har en högre status än psykologer och terapeuter när det kommer till psykiska besvär – den medicinska modellen tar en orimligt stor plats.

Psykiatrins bluff

Allmänt om ADHD och andra diagnoser som de beskriver som rena påhitt. Olika typer av medicinering har visat sig fungera mot de kriterier som ställs upp för exempelvis ADHD och då kan man fråga sig om det verkligen är en konstruktiv debatt ifall biologiska markörer är det enda som ska föranleda en diagnos eller sjukdom. Rimligtvis borde möjlighet till lämplig behandlingsinsats vara det främsta målet med en diagnos. Att beskriva psykiatrin som en bluff är helt enkelt att dra det för långt.

 

Avslutande ord

Det största problemet är förstås att utställningen och den information de lämnar ut är mycket vinklad och att de bortser från bevis som motsäger deras ursprungliga ståndpunkter. Med ett sådant tillvägagångssätt vore det knappast någon större bedrift att lyckas framställa hela läkarvetenskapen som negativ. KMR:s utställning om psykiatri är likväl intressant och de som arbetade i Lund gav ett sympatiskt intryck och verkade övertygade om att de arbetade för ett gott ändamål. Med kopplingar till scientologikyrkan framstår det inte som helt orimlig att de tror på sin egen organisation.

Psykiatrins historia enligt Scientologikyrkan
Betygsätt inlägg
Följ Kriminologen via RSSRSS eller FacebookFacebook!
Kategorier:Psykiatri Taggar:
  1. Inga kommentarer än. Dina funderingar är välkomna!
  1. Inga trackbacks än.