Hem > Nöje > Myter om våld

Myter om våld

Filmer, tv-serier och litterära verk brukar ofta porträttera olika typer av våldshandlingar. Alla källor som beskriver våld på olika sätt bidrar förstås till olika typer av myter och felaktiga föreställningar om hur olika våldssituationer gestaltar sig.

Det här är ett ovanligt långt inlägg på bloggen som kommer från ett paper jag färdigställde förra hösten. Finns det några myter om våldsdåd som leder till allvarliga samhälleliga konsekvenser? Vad finns det för rent underhållande myter kring våldshandlingar?

 

Våld och hur det kommer till allmän kännedom

Vad visar resultat från olika forskare som intresserat sig för mytbildningen om våld i olika situationer? Vad finns det för olika felaktiga föreställningar om våld? Hur skiljer sig verklighetens våld från hur det porträtteras i tv-rutan eller olika skrifter?

 

Myter från nöjesbranschen

Randall Collins beskriver i sin mycket intressanta bok ”Violence” en myt han anser vara särskilt löjlig, att slagsmål är smittsamma. Det som bland annat kan visas i äldre komedier. En person smäller till en annan på en pub så servitrisen blir ursinnig och förolämpar en annan kund istället. Till sist bråkar alla med varandra. Collins hävdar att det egentligen aldrig förekommit något liknande seröst slagsmål i verkligheten. Vanligtvis brukar de som observerar slagsmål först backa tillbaka till ett säkrare avstånd och sedan fortsätta att titta på. Ett undantag är dock om folkmassan är uppdelad i olika gäng. Om det blir en fight mellan individer från olika grupper kan andra vilja ansluta sig för att försvara personen från sin egna grupp. Ett typiskt exempel är när fotbollshuliganer börjar sina slagsmål.

Ett annat tillfälle där slagsmål är smittsamt är kuddkrig som ibland kan förekomma bland barn. Det är ett tillfälle där alla ofta slåss mot alla andra utan någon tydlig gruppering. Det handlar dock oftast om att fler och fler barn kan ansluta sig till något de anser vara roligt. Inte något plågsamt slagsmål som deltagarna känner en rädsla för att medverka i.

Collins (2008:14) beskriver också en vanlig myt om att slagsmål utförs under en lång tid. I filmer brukar handgemäng pågå under flera minuter. De som slåss tar mycket stryk och kan flyga över bord, slå ner hyllor med spritflaskor och falla ner för trappor men ändå återgå till slagsmålet till synes oberörda av händelserna.

Det är även möjligt att längden på arrangerade slagsmål kan skapa en felaktig uppfattning om hur länge ett slagsmål brukar pågå. Boxningsmatcher anordnas med rundor på tre minuter, med maximalt 30 eller 45 minuter boxning. De matcherna är dock kontrollerade både socialt och fysiskt för att kunna fortgå under lång tid. De är helt enkelt en konstruktion för att bli ett underhållande spektakel.

I verkligheten sker de flesta slagsmål mycket snabbt. Bortsett från det verbala bråket som brukar föregå och följa efter den fysiska kampen är slagsmålet i sig anmärkningsvärt kortvarigt. Många slagsmål i krogmiljö handlar om endast ett knytnävsslag. Under förhållandena i en krogmiljö blir det oftast den som får in första slaget som vinner striden.

Framförallt är det tydligt under skottlossningar att de i verkligheten blir mycket mer kortvariga än i filmscener. Pistolstrider brukar nästan aldrig innebära att båda sidor är beväpnade och skjuter på varandra. Den stora majoriteten av alla skottlossningar utförs av attacker mot obeväpnade personer.

En annan myt från nöjesvärlden handlar om bilden av en leende mördare eller gärningsmän som uppträder skämtsamt. Det är mycket ovanligt att mördare eller rånare är på ett gott humör och uppträder hånfullt. En skrattande gärningsman uppskattas från filmer just eftersom det ger tittaren en nöjsam attityd till det som visas istället för att bli förskräckt som om våldet skulle utföras i verkligheten.

 

Hur mycket våld beror på alkoholpåverkan?

Askalas kastrullfullAlkohol och hur det påverkar till ökad kriminalitet är ett ämne som ofta diskuteras inom politiken där politiker förespråkar olika ståndpunkten för hur problemen med alkohol ska förebyggas. Hur ser forskningen då ut på området? Vad finns det för belägg för alkoholens brottsalstrande effekter?

Lenke (1990:13) förklarar att det största delen av internationell litteratur visar att en majoritet av våldsamma gärningsmän är påverkade av alkohol vid tidpunkten för brottet. Offer för våldsamma brott är även ofta berusade men inte i samma utsträckning som lagbrytaren.

En svensk studie från 50-talet visade att 60-80 procent av de som utövat våldsbrott var berusade vid tillfället för gärningen. Det utfördes även en studie över domstolsmaterial 1966 som visade att alkohol var inblandat för 63 procent av de 318 gärningsmännen från studien. (Lenke 1990:16)

Maguire, Morgan & Reiner (2008: 811) förklarar att dagens alkoholkonsumtion är betydligt högre än vid efterkrigstiden under 1900-talet. De förklarar att den totala alkoholrelaterade kostnaden i Storbritannien är £20 biljoner årligen med alkoholrelaterad brottslighet som det största området för utgifter (Maguire, Morgan & Reiner 2008: 811).

Myter om våld inom anstalter

Byrne och Hummer (2007) beskriver i artikeln ”Myths and Realities of Prison Violence: A Review of the Evidence” olika myter om fängelsebråk i amerikanska fängelser. Bland annat skriver de om att vissa hävdar att antalet mord är lägre bland fångarna är längre än hos befolkningen i övrigt. Det brukar anges som exempel att den bofasta populationen hade 9 gånger fler mord per invånare än bland fångarna år 2002. Det är dock något som högst sannolikt bara beror på hur dödsorsaken fastställs inom fängelser. Sådant som beskrivs som överdoser, olyckor och liknande i den officiella statistiken är antagligen något som leder till en tydlig underrapportering av antalet mord. (Byrne & Hummer 2007:79)

Underrapporteringen i officiell statistik från fängelser ger även en mycket felaktig bild om hur det förhåller sig i verkligheten på anstalten, något som kan bidra till mytbildning och felaktiga föreställningar om antalet övergrepp som sker inom anstalter. Självdeklarationsstudier visar att antalet överfall är minst 10 gånger högre än vad den officiella statistiken visar. (Byrne & Hummer 2007:80)

Forskning istället för mytbildning

Det är tydligt att det finns en mycket stor mängd föreställningar om hur våldssituationer gestaltar sig i det verkliga livet. Den information som de flesta berörs av är i form av olika typer av nyhetsrapportering, tv-sändningar och utsagor från exempelvis gärningsmän. Det verkar genomgående som att det förstås finns en stor anledning att ställa sig kritisk till hur våld beskrivs i olika situationer. Forskningen skulle kunna ha en viktig roll för att upplysa befolkningen och makthavare om hur en rimlig bild av verkligheten förhåller sig. Bilden illustrerar felfritt hur foskningen inom kriminologi utförs.

Myter om våld
Betygsätt inlägg
Följ Kriminologen via RSSRSS eller FacebookFacebook!
Kategorier:Nöje Taggar:
  1. Inga kommentarer än. Dina funderingar är välkomna!
  1. november 20th, 2014 i 16:19 | #1