Hem > Juridik > Hatbrottskonferens Malmö Högskola

Hatbrottskonferens Malmö Högskola

Hatbrott – frågor och svar

Vad är ett hatbrott? Vilka drabbas av hatbrott? Är hatbrott en brottstyp? Har lagstiftningen fungerat väl?

Hatbrottsseminarie Malmö

Detta seminarie rätade ut ett antal frågetecken för mig och jag kommer att återge vad de närvarande forskare, åklagare, brottsoffersamordnare och anställda för brottsofferjouren svarade på dessa frågor vid hatbrottskonferensen vid Malmö Högskola.

 

Sveriges första kvinnliga kriminologiprofessor

Eva Tiby är den första kvinnliga professorn i kriminologi i Sverige. Eller snarare, den första kvinnan som blivit professor i kriminologi i Sverige. En skillnad som verkade nödvändig att tillägga i detta sammanhang – samtidigt som det förstås innebär att männen i samma bransch gott och väl kan vara kvinnliga. Skäggiga feminina män – varför inte egentligen.

Genomgående tema var att ”vi skapar hatbrott tillsammans” där hon lät en spegel vandra runt för att åhörarna skulle få en möjlighet att modifiera sin personlighet till att bli toleranta människor. Bäst att inte ifrågasätta logiken och rätta till luggen istället. Nåväl.

Grundidén med hatbrott är alltså att kränkningsmotiv som rasism ska straffas hårdare med en viss förhoppning att kunna minska antalet företeelser med den normativa effekt som följer lagstiftningen. Lagen är dock sällan använd, få anmäler och mörkertalet är högt. Det typiska hatbrottet är upprepningsbrott med trakasserier från grannar och liknande.

Det kan förstås upplevas som svårt att anmäla hatbrott med risk för sekundär viktimisering av de rättsliga efterspelen och intressant nog var Jallow Momodou på plats senare under seminariet – det var alltså han som anmälde ett studentspex på Hallands nation i Lund. Jag återkommer till honom och de olyckliga trakasserier som följde denna anmälan – som bland annat inneburit att han behövt byta bostad fyra gånger.

 

Uppsåt och motiv

Nästa föreläsare var David Brax, en mycket kunnig forskare inom området som bland annat uttalat sig på Svenska Dagbladet om hatbrott här. Han förklarade det alltså krävs både uppsåt och motiv bakom hatbrott – att motivet är att kränka för exemepelvis etnicitet eller sexuell läggning. Uppsåt handlar alltså om att gärningsmannen är medveten om följden av handlingen. Att uppsåtligen orsaka något betraktas som mer straffvärt än oaktsamhet. Motiv handlar om orsaken till att begå brottet – där ett nedvärderande mål värderas som mer straffvärt enligt hatbrottsbestämmelsen snarare än motivet att vara i behov av pengar. Exempelvis.

Han beskrev på ett liknande vis som Tiby den ”futtiga” användningen av lagstiftningen och betonade istället vikten av signalvärdet – den normerande effekt som följer.

Brax förklarade även att det oftast är ”behagliga” människor som arbetar inom området som förstår verkar rimligt med arbetare inom brottsofferjouren bland annat. Följden blir dock att de helt enkelt bråkar för sällan, något detta område hade kunnat gynnas av.

Utsattheten för hatbrott är förstås svårt att jämföra internationellt med olika grunder och beskrivningar för handlingarna. En parentes är förstås att mord däremot är en ”bra” brottstyp för internationella jämförelser och även för brottsnivåer i stort. Hur som helst – han förklarar hatbrottets karaktär enligt detta:

 

Varför är hatbrott värre än andra brott?

Hatbrott räknas alltså som en försvårande omständighet. Brax beskriver dessa orsaker:

  • Skadeprincipen, mer skada på offer, grupp och samhälle
  • ”Onda avsikter”, målet är att orsaka större skada
  • Brottet uttrycker ett budskap mot redan utsatta grupper
  • Nedvärderande mål med handlingen till skillnad från ett neutralt mål som exempelvis ”behov av pengar”

Vad är hatbrott?

Hatbrott är en bestämmelse snarare än en brottstyp. En försvårande omständighet. Brax förklarar att det trots den låga användningen blivit mer rättssäkert idag jämfört med tidigare då motiv räknades in för respektive övergrepp istället. Rent lagtekniskt är det en straffskärpningsregel som ger gärningsmannen vid ett hatbrott strängare straff än han hade fått om motivet inte varit hat mot en viss grupp. Brottsbalken förklarar grupperna utifrån ”ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet”. Rimligt nog kom frågan om ifall ”ras” är lämpligt ordval upp och förklaringen verkar ligga i att texten inte ändrats sedan lagens tillkomst och definitivt skulle kunna ändras till något mer passande.

 

Få anmälningar av hatbrott

Det kan alltså konstateras att mörkertalet är stort när det kommer till hatbrott. Förtroendet för polisen är generellt lägre inom de grupper som riskerar att bli utsatta. Momodous berättelse var gripande att lyssna till och uppriktigt kan man fråga sig om det är rimligt med den anmälningshets som finns med tanke på risken för sekundär viktimisering för de drabbade. Det finns åklagare i Malmö och Stockholm som är inriktade på hatbrott men sannolikt finns en mycket stor kunskapsbrist inom den övriga rättskedjan med oförståelse av de drabbade. Rimligt nog uppmanar brottsofferjouren inte någon att anmäla utan hjälper snarare till med att förklara vad det innebär och hur det genomförs istället.

 

Studenters utsatthet för hatbrott

Medierna har nyligt uppmärksammat undersökningen från Malmö som visar att 10% av studenterna uppger sig blivit utsatta för hatbrott. Mika Andersson och Caroline Mellgren som utfört studien var på plats och förklarade bland annat att det är vanligt att de utsatta drabbas av ilska i högre grad än den ”ledsamhet” som ofta förknippas med brottsoffer. De nämner även förväntningar på rättsväsende och en sannolikhetsbehömning av fällande dom som bidragande faktorer för ett avhållande från anmälan av brottet. SVT.se har en artikel under rubriken ”Hatbrott vanligt bland studenter” som grundas på deras studie här.

 

Romers och resandefolkets utsatthet för hatbrott

Inledningsvis måste jag erkänna att jag inte lyckats greppa helt vilka ”romer” är. Wallengren går upp på scenen och förklarar att det är förknippat med utbredda missuppfattningar. Det är en mycket heterogen grupp med skiljd historia. Romerna har även drabbats av ”statligt” kränkande i form av steriliseringslagstiftning som riktats mot dem utöver det historiska förtryck som i viss utsträckning ”normaliserats” inom kulturen. En av de mest trakasserade grupperna som sannolikt ytterligare tappat förtroende för rättssamhället efter den välkända registreringen hos malmöpolisen alltså. Det är en mycket gripande genomgång om romer i Sverige där rättsväsendet uppenbart måste agera för att skapa ett större förtroende bland personer inom denna grupp.

 

Varför dömdes inte Peter Mangs för hatbrott?

Kan det bli ett mer konkret motiv? Möjligtvis. Det blev en viss diskussion om detta. Alla offer var inte av utländskt ursprung, något som verkar handlat om ”misstag” enligt Mangs i efterhand och visar på de svårigheter som finns i bedömningen av hatbrottsmotivet. Men genomgående verkar det vara en stark kritik mot domen, något som åtminstone spontant verkar rimligt.

 

Hatbrott – sänder en signal till samhället?

Herr och Fru Widerfeldt gick upp på scenen och talade om det signalvärde som finns med hatbrott och nämnde det klassiska exemplet med barnaga som fått en stark normerande effekt. Generellt är jag lite kluven till lagstiftningens moralgrundande funktion – historiskt finns det annat än barnaga varit olagligt. Exempelvis homosexualitet fram till 60-talet i Sverige – eller den som vågar kan förstås blicka tillbaka till lagstiftningen i Tyskland under 40-talet. Därmed inte sagt att motiven bakom hatbrott är annat än förkastliga – men någonstans förmår människor att resonera för egen maskin istället för att ersättas av gubbar i kostym. Vet inte om jag kan utveckla det så mycket ytterligare  men jag skulle förmodligen inte hävda att den främsta orsaken till att använda hatbrott som försvårande omständighet är den signal det sänder ut, och tittar man idag på den politiska grupperingen i riksdagen talar det inte i fördel för signalvärdet av denna lagstiftning som snarare framstår som kontraproduktiv. Knappast ett fullkomligt hållbart resonemang, men likväl något som kan peka i viss riktning. Däremot, om motivet är att kränka redan utsatta grupper så ska det straffas och demömas därefter.

 

Lämnar några tänkvärda citat från konferensen utan att resonera ytterligare:

Trygga brottsoffer är bättre bevismedel

Rättsväsendet får dra ett stort lass och ta hand om konsekvenser från kunskapsluckor från andra myndigheter som exempelvis skolan

Polisen utreder sig själva – det krävs något externt som utreder polisen (på gång?)

I Storbritannien utförs medling för hatbrott, bättre för offer och mindre återfallsfrekvens

Hatbrottskonferens Malmö Högskola
Betygsätt inlägg
Följ Kriminologen via RSSRSS eller FacebookFacebook!
Kategorier:Juridik Taggar:
  1. Inga kommentarer än. Dina funderingar är välkomna!
  1. Inga trackbacks än.