Senaste inlägg

Inlägg taggade ‘Tomas Quick’

Quickologi: Quickileaks

Läran om Quickcirkusen, eller vad nu Lambertz avser med titeln för sin nya bok, har fått ett tillskott från tidningen Filter. I en serie på tre delar ger de ut olika dokument från Quickutredningen.

Filter – Quickileaks, del I

Kategorier:Kriminologi Taggar:

Kwasten orerar

Sture Bergwall på Twitter

Kwasten orerar på TV4 Nyhetsmorgon

Åklagare Christer van der Kwast

Jag uppskattar att han inte gömmer sig bakom ett skrivbord längre. Eller när han numer är pensionär kanske under en sten eller bakom grytlappar. Vad vet jag. Hur som helst – han tackade alltså nej till att medverka i Veckans Brott eftersom de helt enkelt fick nöja sig med hans bok. Jihde och Tilde hade jag nog också valt att försvara mig inför istället. Hur som helst – jag tycker att han ger ett sympatiskt intryck men har vissa åsikter om det han säger.

Van der Kwast om domskälen

När det gällde vad som fällde honom i tiden så har det ingenting med medicinering eller annat att göra. Det byggde enbart på att han kunda lämna mycket konkreta uppgifter av teknisk art mer eller mindre. Han kunde tala om skadebilder på offer som återfanns på ett mycket detaljerat plan. Det har ingenting med medicinering, psykologi eller någonting annat att göra. Det är en vanlig polisutredning där man kollar varenda uppgift.
– van der Kwast, Nyhetsmorgon

I Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga” kommer det fram mycket tydligt allt som Quick sa som inte överensstämde med skadebilder. Den ena historien mer bisarr än den andra. Polismannen Seppo Penttinen som var förhörsledare i mordutredningarna verkar trott på teorin om bortträngda minnen och utfört det bästa enligt sin förmåga för att ”hjälpa” Quick att minnas sådant som väl passade med brottsplatserna. Så mitt bland allt fabulerande stämde något. Efter att läst Josefssons bok blir det rätt svårt att ta uppgifterna från Quick på allvar. Dessutom har han haft tillgång till nyhetsmedier och det verkar helt enkelt mycket osannolikt att uppgifterna om skadebilder har någon rimlig betydelse. För övrigt lyckades han få polisen att tömma en sjö i Norge, där han berättat att han lämnat ett offer. Tomt efter dränering naturligtvis. En klart läsvärd bok.

Vad säger Kwast om skuldfrågan?

Alltså jag uttalar mig inte explicit om den, som jag säger i boken. Jag behöver inte göra det för mitt tema är att beskriva hur det gick till när han fälldes och hur det gick till när han frikändes. Skuldfrågan som sådan är inte temat egentligen men jag säger fortfarande att den bevisningen som fanns ursprungligen mot honom är, som jag menar, intakt. Han har tagit tillbaka sina erkännanden men i övrigt finns inga omständigheter som kommit fram som motiverar något annat ställningstagande än det domstolarna en gång kom fram till. Det borde ha prövats.

Med ett sammanplock från olika förhör med Quick kan förstås vissa delar stämma med uppgifter från brottsplatsen. GW har uttalat sig om att det inte finns någon teknisk bevisning att tala om. Den ”bevisning som finns mot honom” verkar helt enkelt inte vara mycket att hänga i julgranen. Därmed inte sagt att rättsväsendet agerat direkt felaktigt på de uppgifter som kommit fram utifrån ”bortträngda minnen” som en vedertagen sanning. Jag lutar mer mot att det i allt väsentligt handlar om en psykologi- eller vårdskandal. Upplever att de inblandade i rättsväsendet fått ta ett väl stort ansvar i detta. Lambertz och Kwast ger mig åtminstone inte intryck av att vara de stollar som skulle krävas för att få fem skiljda tingsrätter att döma Qick för 8 mord – och slutligen kosta skattebetalarna 300 miljoner kronor.

TV4.se – Fd överåklagare försvarar sig i ny bok

Intervju av Sven Å Christianson

Minnesexperten i fallet Quick – första intervjun

PDF-dokumentSven Å Christianson tillkallades alltså som minnesexpert i Tomas Quick-rättegångarna och var på olika vis involverad i denna rättsprocess. Han har kritiserats av Dan Josefsson för att ge vetenskaplig legitimitet åt bortträngda minnen som Josefsson hävdar ligger till grund för morddomarna – något som Göran Lambertz och Sven Å Christianson helt enkelt avfärdar som felaktigt.

Bland annat blev Sven Å Christiansons bok ”I huvudet på en seriemördare” borttagen för undervisning vid Stockholms Universitet på grund av hans inblandning i rättsfallet Quick samtidigt som han alltså kritiserats hårt i medierna. Nu har han äntligen ställt upp på en intervju – och vänder sig till Psykologtidningen.

/../ jag skulle även i dag ge samma råd till polisen under förundersökningarna, vittna på samma sätt så som minnesexpert i domstol och även genomföra de samtal med Sture Bergwall som jag hade med de förutsättningar som då var kända.

På samma sätt som de övriga inblandade i denna rättsprocess hävdar han sin egen rätt och det är helt enkelt mycket svårt att skapa sig en bild av vem som ansvarar för denna härva. Leif GW förklarade det som att ett antal dårar inom rättsapparaten och vården som råkat sammanstråla på ett maximalt olyckligt sätt. Om det handlar om dårskap känns dock inte helt enkelt att avgöra när man tittar på alla aktörers agerande för sig som för situationen kan framstå som relativt rimliga. Med ett undantag för objektiviteten hos åklagaren Christer van der Kwast – som nu verkar vara den enda som inte ställt upp på någon intervju. Som kanske skulle kunna nyansera bilden av även detta. Kan det trots allt handla om ett systemfel? Är det i sig rimligt att en åklagare ska sköta utredningen objektivt istället för att tillåta att advokaten finns med under utredningen och låta åklagaren endast rikta sig mot den åtalades ”nackdel”? Möjligtvis, men jag upplever mig inte ha tillräckligt med insyn i rättssystemet för att kunna avgöra det för egen del. Den statliga utredningen av rättsprocessen och den rättspsykiatriska vården misstänker jag inte kommer att visa alltför mycket heller – och en kritik av upplägget med objektiv åklagare är knappast att förvänta sig.

Intressant som kommer fram från Christiansons intervju är för övrigt även detta som jag inte kände till tidigare:

Sture Bergwall är nu frikänd utan att målen prövats på nytt i domstol samtidigt som norska poliser och åklagare anser att bevisningen i ett av de norska morden, mordet på Therese Johannessen år 1988, håller trots återtagna erkännanden.

 

Svar från Dan Josefsson

Om bortträngda minnen säger Sven Å Christianson detta :

– Jag själv har aldrig vittnat om några bortträngda minnen i fallet Sture Bergwall, eller i något annat fall, och det finns ingenting i rättsprocesserna som visar att bortträngda minnen skulle ha någon som helst betydelse för fällande domar mot Sture Bergwall.

Dan Josefsson har redan svarat på detta och intervjun i sin helhet på SVT:s hemsida här. Som vanligt konfrontativt och det verkar finnas en hel del prestige i hans verk och ståndpunkter. Dan Josefsson:

– Alla som läst min bok vet att den är helt genomskinlig, det vill säga, jag använder direkta citat och redovisar alla källor minutiöst i 500 fotnoter och med 300 referenser.

Han hänvisar till en artikel av Sven Å Christianson och kanske har han rätt i Christiansons vetskap om återgestaltningsteorin. Men han skriver inget om borttrända minnen nedtecknat i domskälen såsom han bland annat hävdat finns där under en debatt i Veckans Brott. Förmodligen står det med någonstans i ”Mannen som slutade ljuga” också. Nåja.

 

Länkar till intervju och svar

Psykologforbundet.se – Psykologiprofessor Sven Å Christianson (intervju)

SVT.se – Dan Josefsson slår tillbaka kritiken

Intervjun finns i pdf-format här.

Kategorier:Rättsväsende Taggar:

Snedvriden medierapportering om rättsfallet Quick

”Så duperades medierna av Dan Josefsson”

Kristina Hultman kritiserar nu en medievärld som villigt svalt konspirationsteorier i fallet Bergwall.

Hultman på DN undviker att uttala sig om skuldfrågan men riktar sig till mediernas rapportering om detta rättsfall – och stundtals har jag svårt att inte hålla med. En mer utförlig kommentar om det kommer senare.

DN.se – ”Så duperades medierna av Dan Josefsson”

 

* Uppdatering 140310

Dan Josefsson har svarat Kristina Hultman med en egen debattartikel. Han tolkar Hultmans bidrag som ett angrepp mot honom och verkar inte vara vuxen nog att erkänna att mediegranskningen av hans material lämnat de svåra frågorna obesvarade. I vanlig ordning ett mycket konfrontativt angrepp från Josefsson och han drar egna slutsatser av det som skrivits.

Kristina Hultman påstår att hela detta arbete, liksom Jenny Küttims och Hannes Råstams arbete före mig, är förljuget. Det vi har ägnat oss åt är istället att ”dupera medierna”. Och detta påstår hon utan att ge något enda exempel på var felen skulle ligga. Hela hennes kritik kokar ned till att kvinnliga journalister är ”okritiska”.

De som läst artikeln förstår nog att det inte finns någon antydan om att de manliga kollegorna hade utfört arbetet bättre.

Dan Josefssons svar till Hulmans artikel finns att läsa här.

 

Kategorier:Juridik Taggar:
#8217;