Senaste inlägg

Inlägg taggade ‘Preskriptionstid’

Inför preskriptionstid för mord!

Preskriptionstiden slopad 2010

Ricard Nilsson skriver i sin krönika på kriminalmagasinet Paragraf att det vore rimligt att återinföra preskriptionstiden för grova brott här. Lite bakgrund är att det länge debatterades om att ta bort preskriptionstiden för grövre brott på grund av förfinad DNA-teknik som ger en ny möjlighet till att lösa äldre brottsfall. Bodström föreslog en förlängning från 25 år till 40 år för mord och grova våldsbrott. Beatrice Ask öppnade sedan för att ta bort preskriptionstiden helt för grova brott som mord och dråp. Lagförslaget drevs igenom och brott med livstids fängelse i straffskalan preskriberas därför inte från och med halvårsskiftet 2010 – och retroaktivt 25 år tillbaka i tiden.

Domarklubba

 

Hur många brott går att lösa?

Jag håller med Ricard i denna fråga. Om preskriptionstiden utgått så finns en möjlighet att räta ut frågetecken i äldre brott och ta lärdom från detta istället. Uppklarningsmöjligheterna för aktuella cold case-fall av dödligt våld ligger enligt Leif GW på 25 rättsfall av 430, alltså 5%. Det gäller då under perioden 1985 till 2010 (DN.se här). Trots citatet i DN:s rubrik att ”många gamla fall går att lösa” är det knappast att betrakta som en särskilt imponerande uppklarningsprocent och att anhöriga skulle vilja genomgå en rättsprocess 25 år senare kan knappast uttalas med säkerhet. Att en gärningsman inte ska kunna vänta ut rättssystemet för att gå fri från sina handlingar är ett argument för den slopade preskriptionstiden – men att vänta på detta i 25 år även utanför fängelset kommer rimligtvis inte utan konsekvenser. Att blicka framåt inom den tidsrymden lämnar förstås inga garantier för gärningsmannen att överhuvudtaget vara vid liv, i synnerhet för någon som alltså är kapabel till dödligt våld. Debatten blir skev om inväntandet till preskriptionstidens slut beskrivs som en fridfull sysselsättning och det är frågan om ett livstidsstraff vid ett senare skede än 25 år efter brottstillfället helt enkelt tillhör en modern och human rättsskipning.

 

Efterfrågas detta av brottsoffer?

Med ett brottsofferperspektiv är det mycket tveksamt om en morddom efter denna tidsperiod på något vis hjälper anhöriga att få tillbaka det känsloliv som präglade tillvaron innan händelsen utan snarare aktualiserar den trauma som tidigare kunnat bearbetas och lämnas till historien. Tomas Quick-rättegångarna visar exempel på berättelser som anhöriga får lyssna till i rättssalen – även om de i fallet Quick inte var sanningsenliga. Jag har inte hittat någon undersökning om brottsoffrens åsikt och förmodligen finns det ingen total enighet i frågan – men det är tydligt att den slopade preskriberingstiden ligger med gärningsmannen i fokus.

 

Preskriptionstid och Palmemordet

Var det avsett som en brottspreventiv åtgärd att ta bort preskriptionstiden för dem som varit laglydiga medborgare i 25 år efter ett utfört mord? Knappast. Preskriptionstiden för Palmemordet var på väg att gå ut och förmodligen klubbades förslaget igenom vid denna tidpunkt på grund av detta. Samtidigt som möjligheten att räta ut det frågetecknet knappast förbättrades. Världens största mordutredning ligger antagligen inte närmare en lösning idag jämfört med hur situationen såg ut två dagar efter dådet. Möjligheten att gärningsmannen ska träda fram och erkänna dådet efter preskriptionstiden är försvunnen och det finns därför en liten om än inte obetydande risk att riksdagens beslut medför att gåtan aldrig kommer att få ett svar. Men hårdare straff är en trend inom den svenska politiken som generellt inte verkar påverkas av vare sig förnuft eller kunskapsbaserad forskning. I detta fall även efter kritik från juristhåll. Det är förstås mycket tveksamt i fråga om rättssäkerhet när beslutet utförts med retroaktiv verkan. Förundersökningen för Palmemordet blir på så sätt heller inte offentlig och vår generation förmodligen aldrig att få reda på sådant Polisen känner till om fallet.

 

Ricard om brottsofferperspektivet

Först har vi brottsofferperspektivet. Naturligtvis bör man ur detta hänseende ställa en gärningsman till svars oavsett hur lång tid som har passerat. Det kan på många sätt hjälpa anhöriga att komma vidare i sina liv. Men samtidigt så kan en ny förundersökning många år senare fungera kontraproduktivt. Genom att riva upp gamla sår kastas ett brottsoffer med full kraft återigen ner i sorgens och saknadens avgrund. Inte för att sorg och saknad någonsin försvinner, det förstår jag, men med tiden avtar styrkan. Säg då att anhöriga ett par årtionden senare tvingas återuppleva allt efter att de lyckats gå vidare med sina liv. Att återigen behöva läsa om en nära anhörigs mord i tidningarna. Att tvingas sitta genom en rättegång. Att konfronteras med något de tidigare har bearbetat. Allt detta kan göra mer skada än nytta.

 

Kategorier:Juridik Taggar:
#8217;