Hem > Narkotikabrottslighet, Podcast > Alexander Bard talar insiktsfullt om svensk narkotikapolitik

Alexander Bard talar insiktsfullt om svensk narkotikapolitik

Känd från Idol-jyryn?

Alexander Bard syns oftast idag för sitt extrajobb i Idol-juryn. Men han har alltså en imponerande meritlista som artist, producent, politiker, författare och filosof. Dessutom med erfarenhet som prostituerad i Amsterdam. Han medverkar på Värvet och samtalet kommer så småningom in  på narkotikapolitik där Bard som drogliberal har uttalat sig offentligt tidigare i bland annat Aftonbladet.

Alexander Bard

 

Bard om narkotikapolitiken i Sverige

Jag återger samtalet i textformat med en viss försköning för att passa det skrivna formatet. Intervjun finns att lyssna till i sin helhet här och på Itunes.

Podcast som medie erbjuder alltså tid för eftertanke och Kristoffer Triumfs frågor leder till utförliga och tänkvärda svar.

Det är svenskarnas stora hang-up, jag fattar inte det. Jag fattar inte varför narkotika är en så ömtålig grej för svenskar. Det är ungefär som att alla kulturer behöver hitta något de hänger upp sig på där de skiter i sanningen och får ljuga hur mycket som helst. De får behandla folk hur jävligt som helst om de håller på med den här grejen. Det finns ju inga människor som är längre ner på botten av samhället än narkomanerna. Så om du blir beroende av knark och blir narkoman – jag skiljer mellan folk som tar knark och folk som är beroende av knark – och det är ungefär 4 procent som blir beroende av knark och 96 procent av alla som provar blir inte beroende av knark. Det är ungefär som för alkohol men andra ord. De här 96 procenten som tar knark ibland eller under en period av sitt liv och aldrig blir beroende ska man tysta ner och låtsas som att de inte finns, vilket är att ljuga massiv lögn. Svenskarna behöver ha någonting – vi kan vara snälla mot bögarna nu, de får vi inte bråka med längre. Bögarna och flatorna är accepterade i vårt samhälle. Det är inte okej att bråka med invandrare för då är man en vulgär sverigedemokrat så 90 procent av svenskarna är anständiga nog att tycka det är bra med invandrare, vilket det är. Men vi måste hitta någon vi kan få peta på. Narkomanerna kan vi få peta på. De kan vi vara hur jävliga mot som helst. Han får skylla sig själv för att han har dålig karaktär. Så hoppar den här lutteranen fram som svenskarna önskar att de kunde tro på så får de hacka på någon riktigt mycket. Det finns ett enormt starkt kollektivt mobbningsbehov här som tillfredsställs för narkomaner får alla hacka på och man får låtsas att man är en god människa om man hackar på narkomaner. Det är man inte alls, man är ju ett svin. Det är man alltid om man hackar på svaga människor och om narkomanerna hamnar efter i samhället och hamnar utanför och ingen lyssnar på dem och ingen jävel ger dem den hjälp de behöver eller ger dem helt fel saker, t ex man ger dem inte lägenhet som de behöver för att komma på fötterna utan man säger ”du får ingen lägenhet om du inte slutar knarka först, även om du dör av knarket, så får du fortfarande ingen lägenhet”. För så funkar ju knarkpolitiken i Sverige. Därför dör fler knarkare i Sverige än i något annat land i Europa, för att vi är så jävliga mot dem. Det här gör mig förbannad. Jag tycker inte det är okej att ha den här – på engelska säger man blindspot – man har ett ställe där man får vara riktigt skitig och äcklig på för att hålla ihop idén om att vara en fin människa. Det här är för mig svenskarnas blindspot. Det gör mig förbannat att svenskarna inte ser det här. Att de inte ser vilka skitstövlar de är så fort ämnet narkotika kommer upp och hur osakliga de är, ovetenskapliga de är. Så jag var med och startade CNV för ett par år sedan, center för narkotikavetenskap som bara samlar in vetenskapliga fakta och inte tar ställning. Om vad narkotika är egentligen och hur narkomanvården fungerar. Det är 2200 medlemmar och den har fullkomligt exploderat. Jag tror det är vad som behövs i den svenska debatten. Man behöver inte ha den polariserade killen som sitter och röker ännu en splif och säger att ”jag ska få röka splif för att jag vill göra det” och sedan har man i andra änden den här statsunderstödda anti-knarkprofeten som åker runt och hetsar i skolan och säger att knark är bajs och andra barnsligheter. De här två extremerna är tröttsamma. Det behövs en nyanserad syn på vad narkotika är för något. Vissa preparat är beroendeframkallande, vissa preparat är det inte. Det är en stor skillnad på att ta de här grejerna. Ett knark som LSD till exempel är en enormt stark upplevelse och väldigt omskakande och starkt knark är faktiskt inte beroendeframkallande medan en som jag tycker är väldigt slöddrig, tråkig drog som kokain kostar massor med pengar inte ger någon riktig höjd när man tar det heller – det är däremot beroendeframkallande. Det kan man absolut bli beroende av. Det är ganska lätt att bli beroende kokainist. Det här är fakta som aldrig kommer fram i den svenska debatten. Man klumpar ihop allt knark till en sak. Det är en enormt stor skillnad mellan olika narkotiska preparat, de gör väldigt olika saker med människorna. Den nyansen får vi aldrig höra i svenska debatten. Så vi skadar folk i det här landet. Vi har fler heroinister som dör i Sverige än i något annat land i hela Europa. Vi har just det problemet. Du säger att du vill klippa bort knarkreferenser i Värvet därför att du inte vill att någon ska springa iväg och ta kokain för att de uppfattar det som ballt. Men det är inte ditt fel om kokain blir ballt. Det blir ballt för att det är så grovt kriminaliserat. Allt som beläggs med något form av förbud blir spännande, det är som med allting, det är detsamma med sexualiteten allt det som är förbjudet blir spännande, det är upphetsande och så funkar vi människor. Desto mer vi förbjuder saker desto mer spännande blir det.

 

Så eventuellt kommer nästa års spännande stora grej att bli att ligga med hundar och så, eftersom det blir olagligt efter nyår va?

Ja säkert. Absolut, allting som kriminaliseras blir ju spännande eller allting som är tabu är spännande. Det finns något i psykoanalysens värld som kallas transkription, alltså att gå över en gräns. Det vill säga att om du sätter upp regler för dig själv och tänker att du är en människa som följer de här reglerna så kommer du förr eller senare att vilja bryta mot någon av reglerna för att känna att du finns. Det finns en väldigt existentiell upplevelse i att bryta mot den man tror att man är. Man känner att man helt plötsligt växer, att man är något mer än det man förutsatt sig. Den här är transkriptionens kraft. Alla som jobbar med varumärken och på pr-byråer vet det här. I kommunikationsvärlden måste man lära sig vad transkription är för något för om du lyckas skapa ett begär runt en vara eller en tjänst – runt ett varumärke – för att det finns en transkription som ligger i botten av varumärket så kommer det bli otroligt appealing, många kommer att vilja köpa det. Så här fungerar knark också. Det är problemet med kriminaliseringen. Det blir spännande. Det finns ett enkelt sätt i sverige idag att vara rebell och det är att knarka. Så fort du tar knark blir du en rebell. De du tar knarket med måste också hålla käften för de har också knarkat och de har då också varit kriminella. Då måste ni hålla käften inom er lilla grupp och det skapar en väldigt stark samhörighet i den gruppen. Ni är de coola kidsen och de som inte knarkar där ute är töntarna. Så har du skapat en dikotomi med en gång. Gör du det hos tonåringar som man gör i sverige idag så har du ett jätteproblem.

 

Dikotomi?

Vi är kidsen som är inne och håller på med något som är farligt och spännande och de utanför är töntarna som gör som de vuxna vill. Med en gång så har du skapat en dikotomi. Det är det som är så olyckligt. Det är därför jag är för en avkriminalisering och legalisering därför att jag tror vi ska ha ordning och reda på det här och att det är bra att veta vilka som knarkar, vilket knark de tar, det är bra för dem att de vet vad de stoppar i sig så de inte får i sig farliga saker. Systembolaget är en lysande idé. Det mesta av det vi kallar knark idag borde gå den vägen. Du är tvungen att gå till en läkare eller socialarbetare och tala om vad du håller på med för att du ska få ut ditt knark. Sedan får du redovisa vad du gör för något och sedan blir knarket du tar ofarligt. Får du missbruksproblem så står missbruksvården öppen. Den ska alltid vara öppen. Om folk har problem med alkoholism, spelmissbruk eller de blir narkomaner – alltså vi människor, tyvärr så har vi gener i oss som gör oss extremt beroende av saker. Missbruk kan flytta från en grej till en annan. Är du en gång missbrukare kan du byta ut alkoholen mot spel, du kan byta ut spel mot knark, du kan byta ut knark mot videospel. Du kan bli beroende av massor av olika saker. Du kan bli beroende av andra människor. Du kan hamna i ett beroende i ett förhållande där du inte orkar göra något utan den andra personen. Förhållandesymbios är också en form av missbruk. Alla former av missbruk är egentligen en form av samma sak. Då ska man ha en fungerande missbruksvård. Där ska man kunna träffa psykologer, psykoanalytiker, psykiatriker om du behöver medicinsk behandling så att du får hjälp med missbruket för att missbruket är alltid ett helvete.

 

Det är egentligen alltså en solidarisk tanke i grunden?

Absolut. Ja, jag har hållit på med knark i mitt liv och jag har tagit nästan alla droger som finns. Jag har träffat folk som jag har haft fantastiska upplevelser med. Jag förstår precis varför så många kreativa människor knarkar regelbundet därför att  om du författar eller blir konstnärlig musiker eller så får du vidgade vyer, du upptäcker nya saker, du ser samband du aldrig skulle se, du får idéer du aldrig skulle få. Allt det där är otroligt spännade. Det kommer också av att man blir en annan person när man tar knark. Man blir tillfälligt en annan person och sedan går man tillbaka till den man var efteråt. Medan man är den här andra personen kan man vara kreativ och komma på en massa nya saker. Det är därför knark lockar kreativa människor. Men sedan har jag också träffat jättemånga missbrukare. Jag hade en period när jag tog amfetamin och jag lärde mig bland amfetaministerna att det var okej att amfetamin på fredagen, kanske lite mer på lördagen, men på söndag slutade man ta det för på söndag natt var man tvungen att sova. Sedan gick man till jobbet på måndagen. Sedan visste amfetaministerna att de här som inte la av på söndagen utan fortsatte måndagen också ska man kontakta med en gång för att de var på väg snabbt in i missbruket. Amfetamin är en stark drog som man snabbt kan bli beroende av. Men bland knarkarna är det så otroligt tydligt att det finns en skillnad mellan dem som brukar och dem som missbrukar. Alla knarkare vet vilka som missbrukar och alla som knarkar vet vilka som endast är brukare. Den här skillnaden kan de själva och kan peka ut att den här personen är brukare och att den här personen var missbrukare men har lagt av. Den här kunskapen finns bland knarkarna själva om man lyssnar på dem.

 

Är du för all typ av legalisering – ska heroin också vara lagligt?

I Danmark har man experimenterat med något som heter heroinföreskrivning. Det är helt enkelt att istället för att ge folk metadon, subotex och en massa halvtaskiga subsitut så ger man dem rent heroin helt enkelt. Då får de gå någonstans och ta det under kontrollerade former, de träffar läkare och man kontrollerar deras blodvärden. De klarar faktiskt av att gå till jobbet. De får tillbaka sitt liv. De kan sköta sin lägenhet och ha familj. För att få heroinet utskrivet så de kan ta det på ett kontrollerat sätt är de enda som också lyckas göra sig av med själva missbruket eftersom de får ett fungerande liv och har en vardag som fungerar och ett familjeliv och liknande. Då är det otroligt mycket enklare att göra sig av med missbruket. Det går inte när heroinet är det enda du har, är hemlös och ligger på rännstenen. Då kommer du aldrig sluta ta heroinet när det är det enda du har. Du har inget annat att förlita dig på men om du får ett fungerande liv är det mycket enklare att hantera missbruket. Danmark har lyckats med det här. De har fantastiska siffror och det är mycket enklare att vara heroinist i Danmark. Inte för att det är lätt att komma åt heroinet utan för att det är lätt att göra sig av med missbruket. Vi svenskar tror ändå att vi vet bäst. Istället för att lyssna på danskarna så håller vi på med våra korkade jävla tyrader och vi vill inte lyssna på vetenskapen. Vi tror att vi vet bäst i alla fall för att vi svenskar älskar att moralisera. Vi älskar att moralisera så mycket att vi hellre ser att en svag människa dör, så vi får behålla vår moralism, än att vi gör oss av med moralismen och ser till att den här människan överlever och det är fruktansvärt.

 

I Kalifornien är det ju i princip lagligt med marijuana…

Det finns 13 delstater i USA där man kan skaffa papper på att få röka marijuana. I två av dem kan man köpa det utan papper och det är Colorado och Washington state där det är helt legaliserat.

 

Har det fungerat bra där?

Ja, det har fungerat jättebra. Det är roligt när man kommer till Denver till exempel som är en av USA:s rikaste städer och så åker på på Broadway, söderut från stan där och sedan ser man ”gourmet cannabis shops” som säljer gräs inpackat i snygga paket och liknande. Ekologiskt odlat och tjusiga varumärken – det är helt fantastiskt att se det. Men det fungerar ju. Det amerikaner har upptäckt är att folk blir inte dumma i huvudet av att röka. Att röka en splif på kvällen är en ersättning till att ta ett glas vin på kvällen och sedan går folk till jobbet nästa dag. Folk blir inte galna av att röka på då och då. Det här vet alla människor som röker på eller har vänner som gör det – man blir inte tokig av att röka en splif. Det är bara dumheter.

 

Men man blir lite mer korkad?

Nej, om man röker väldigt ofta och väldigt mycket. Det är det som är det farliga. Cannabis kan söva ner dig och göra dig passiv. Men då är du ofta deprimerad från början, är arbetslös eller har andra problem. Man blir inte beroende av cannabis. Man blir inte den trögskallade hashskallen. Man blir inte det om man har ett fungerande liv i övrigt och har en bra familj. 95 procent av alla som röker splif regelbundet får inte problem med det. De tycker bara det är en njutning att få göra det. Det är det vi borde fatta.

 

Gör du det?

Det pratar jag inte om. Jag svarar som Åsa Romson sa en gång. Jag knarkar inte i Sverige. Det tycker jag är ett smart svar. Det tycker jag är problemet med det här – vi får ingen uppriktig debatt om människors knarkvanor eftersom vi pratar om något som är kriminaliserat. Det som är kriminaliserat kan ingen någonsin vara ärlig om. Det spelar ingen roll om jag knarkar eller inte knarkar – jag kan ju inte berätta att jag knarkar om jag skulle göra det i en podcast eller ett radioprogram därför att då står polisen och ringer på min dörr nästa dag. Så vi får ingen ärlig debatt om detta när vi valt att kriminalisera det. Kriminaliserar man någonting trots att det inte skadar andra människor så får man aldrig ärlighet och öppenhet. Det är det pris man betalar för kriminalisering. Man stänger igen dörren för ärligheten och det är farligt.”

 

Nyhetsbrevet Kriminologen

Nyhetsbrevet innehåller en sammanfattning av månadens kriminalnyheter och inlägg på bloggen. Avslutas med en länk i sidfoten.

Inget bullshit. Endast nyhetsbrev.

Värvet: Intervju nr 101 – Alexander Bard

Aftonbladet – ”Folk knarkar för att ha kul”

Centrum för narkotikavetenskap – http://cenavet.se/

Betygsätt inlägg
Följ Kriminologen via RSSRSS eller FacebookFacebook!
  1. Holländare
    juli 1st, 2017 i 14:00 | #1

    Herregud Bard. När kan vi rösta på dig? Sällan hört någon prata mer klock sanning i sverige. Du äger på alla sätt och tack att du vågar ta debatten. Gör vi vanliga människor detta blir vi av med jobbet. Tack<3

  1. november 9th, 2014 i 23:54 | #1